Sovit dåligt i natt. Haft en massa tankar. En del tyngre än andra men vissa dagar/nätter är det som om alla tankar och känslor bubblar upp samtidigt.
Allt som varit och hänt... Bergodalbanan jag åkt på det senaste året, eller rättare sagt mer än ett år. En fysisk och känslomässig bergodalbana... Minus x antal kilo vilket känns helt fantastiskt, inte bara för självförtroende men även hälsomässigt. Jag är inte i mål än, men tar det i långsamt tempo för hållbar effekt. Vill heller inte ge upp allt gott i livet för att få minus på vågen. Vi lever här och nu. Lika bra att unna sig lite njutning i form av god mat och dryck med jämna mellanrum medans man kan! Den känslomässiga turen har definitivt varit den tuffa av de två. Sorgen och smärtan efter att barnen fått en splittrad familj, att få dela sig mellan mamma och pappa vs att de har två "lyckligare" föräldrar. Sorgen över att inte få träffa sina barn varje dag vs att egotiden gör mig till en bättre mamma.
Känslan av att förlora kärleken, vinna den med någon annan, förlora den igen...psykiskt krävande och fruktansvärt fruktansvärt smärtsamt. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Vad jag söker och vill ha. Vad jag har rätt att kräva av en partner, vilket bland annat är respekt, ärlighet, ömhet, fysisk närvaro...ren kärlek... Jag har så mycket att ge. Tyvärr blir man väldigt försiktig efter att ha blivit rejält bränd :-( Det gör oerhöt ont att inse att en man som man känt så mycket för att det gör ont, som man gjort vad som helst för, som man fått fjärilar i magen bara man ser hans namn, hör hans röst...att han inte kände detsamma utan bara lekte. Det tar tid att resa sig igen och när man väl står upp så är man väldigt, väldigt rädd för att blotta sitt hjärta igen.
MEN...sen får man nyheten om en sjuk vän och allt annat känns som petitesser...Har ju redan gått igenom den jävla sjukdomen med diverse anhörig. Att en vän i min egen ålder sen åker på det... är skrämmande... i mitt arbete skriver jag om sjukdomen... anhöriga lider av det... vänner genomliver det... Jag avskyr den jävla diagnosen. Jag har dock av alla tråkiga nyheter stannat upp... tänkt efter... försöker att varje dag vara tacksam över det jag har... Mina barn, mina fina underbara ungar... Som jag älskar mer än något annat... Min hälsa... Jag har ett arbeta med härliga kollegor... Syskon och föräldrar som jag älskar (även om det inte alltid kan verka så)...Härliga syskonbarn... Några nära vänner... Många bekanta... Jag har det inte så illa egentligen... Det enda jag saknar är egentligen en man att älska och som låter sig älskas av mig. Jag har så mycket att ge men vill också få tillbaka.
Nu skall jag dricka upp mitt te och titta färdigt på filmen som visas så här på dagtid på tv ;) Sen skall jag ta en dusch och en sup hostmedicin ;)
Trevlig lördag på er och tänk på att vara rädda om varandra och tala om för dem du tycker om att du tycker om dem, så att de vet...
Bröderna bus
Skattkammarön hösten 2010
lördag 10 november 2012
måndag 5 november 2012
Kan man kalla sig sjuk?
Idag har jag varit hemma från jobbet för att JAG är "sjuk". Men kan man egentligen kalla sig sjuk när man har ont i halsen? När man har huvudvärk? När rösten låter som en kvinnlig Barry White?
Jag är inte riktigt kry låter bättre. Har folk kring mig som är just sjuka... därför låter det bara patetiskt att ligga på soffan och pipa om att jag är sjuk. Nix... jag är lite okry och hängig... det går över... så småningom... men det får gärna gå över snart, typ...
Barnen sussar gott... Benjamin lite snuvig... Jonathan med "bruten armbåge" som han sa. Han slog i armbågen och det gör ju förbannat ont. Benjamin har klämt fingret i en innedörr på förskolan och någon incidentrapport har skrivits... men efter kylbehandling lade sig det onda och han verkar inte direkt besvärad av sitt lite blåa finger.
Så här är vi då... en vanlig måndag kväll... Benjamin med blå nagel/finger... Jonahan med "bruten armbåge" och jag lite okry ;-)
Nu sjunker jag tillbaka ned i soffan igen.
Sov gott vänner och var rädda om varandra
<3
Jag är inte riktigt kry låter bättre. Har folk kring mig som är just sjuka... därför låter det bara patetiskt att ligga på soffan och pipa om att jag är sjuk. Nix... jag är lite okry och hängig... det går över... så småningom... men det får gärna gå över snart, typ...
Barnen sussar gott... Benjamin lite snuvig... Jonathan med "bruten armbåge" som han sa. Han slog i armbågen och det gör ju förbannat ont. Benjamin har klämt fingret i en innedörr på förskolan och någon incidentrapport har skrivits... men efter kylbehandling lade sig det onda och han verkar inte direkt besvärad av sitt lite blåa finger.
Så här är vi då... en vanlig måndag kväll... Benjamin med blå nagel/finger... Jonahan med "bruten armbåge" och jag lite okry ;-)
Nu sjunker jag tillbaka ned i soffan igen.
Sov gott vänner och var rädda om varandra
<3
söndag 4 november 2012
Det luktar pepparkaka...
Det luktar pepparkaka ropade Jonathan om dagens husmorsrecept...
Först blev det en snaps på färsk riven ingefära, färskpressad citron och några droppar vatten. Sen blev det te gjort på färsk ingefära, kanel, honung och en skvätt citron - Det var det sistnämda som då luktade pepparkaka ;) Det var en riktigt god kopp te faktiskt och kan rekommenderas. Om ingefära är bra mot förkylning och halsont får vi se...
Dagen har bestått av fusk i ps3... Starwars III på ps3 för barnen, utelek, lunch... Jag lyckades få tvättat lakanen på förmiddagen och vi har nu alla tre renbäddade sängar - Härligt :)
Eftermiddagen bestod av fotboll för lillaman och han tyckte att det var jätteroligt :) En snygg räddning i rena Ravellistilen gjorde han också ;) Min lille mini Messi :)
Nu är middagen avklarad och undanplockad och det skall förberedas inför morgondagen, tänder skall borstas och barn skall lägga sig - På begäran blir det några rader ur Dr Proctors Pruttpulverbok...
Mini Messi :)))
Först blev det en snaps på färsk riven ingefära, färskpressad citron och några droppar vatten. Sen blev det te gjort på färsk ingefära, kanel, honung och en skvätt citron - Det var det sistnämda som då luktade pepparkaka ;) Det var en riktigt god kopp te faktiskt och kan rekommenderas. Om ingefära är bra mot förkylning och halsont får vi se...
Dagen har bestått av fusk i ps3... Starwars III på ps3 för barnen, utelek, lunch... Jag lyckades få tvättat lakanen på förmiddagen och vi har nu alla tre renbäddade sängar - Härligt :)
Eftermiddagen bestod av fotboll för lillaman och han tyckte att det var jätteroligt :) En snygg räddning i rena Ravellistilen gjorde han också ;) Min lille mini Messi :)
Nu är middagen avklarad och undanplockad och det skall förberedas inför morgondagen, tänder skall borstas och barn skall lägga sig - På begäran blir det några rader ur Dr Proctors Pruttpulverbok...
Mini Messi :)))
fredag 2 november 2012
The kidz are back
Fick stora kramar av de små igår när jag hämtade dem. Mina fina huliganer :)
Det var full rulle hela kvällen. Vi hade med Jonathans klasskamrat (vår granne) hem också. Det var lego, tv-spel, rita, mat, glass. Fredagsmys med andra ord ;)
I morse blev jag väckt av Benjamin, först 05:30 "titta på tv, titta på tv". Startade tv:n och gick sen och lade mig igen. Strax efter 06:00 kom han farande igen "hjälp mig med Mario". Sen var det Jonathan som behövde hjälp med sitt Mario och sen gav jag upp och gjorde en kopp te och kröp ned i schäslongen.
Idag väntas kalas för brorsans Casper. Det är väl de planer vi har egentligen. Benjamin säger att han skall träna fotboll i morgon nu när han fått innefotbollsskor men det tror jag när jag ser det...
Ser mycket av mig själv i Benjamin...hmm...är det bra eller dåligt...allt från hans temperament och humörsvängningar till att han sitter och ritar mycket - Precis som jag när jag var liten. Jag älskade att rita.
För er som följer min vän Zickas blogg, så lägger jag upp de blogginlägg som hon lägger ut, tyvärr är hon ganska dålig för tillfället och det blir inte så mycket uppdateringar. Kämpa på vännen <3
Själv har jag mått super den sista tiden, känt mig stark och självsäker. Igår kväll helt oväntat gick luften dock ur mig... Skall dock försöka att ta nya tag i dag... Skall bara försöka skaka av mig yrseln först!
Jag önskar er en trevlig helg! Ta väl hand om varandra och lev i nuet!
Kram kram
Det var full rulle hela kvällen. Vi hade med Jonathans klasskamrat (vår granne) hem också. Det var lego, tv-spel, rita, mat, glass. Fredagsmys med andra ord ;)
I morse blev jag väckt av Benjamin, först 05:30 "titta på tv, titta på tv". Startade tv:n och gick sen och lade mig igen. Strax efter 06:00 kom han farande igen "hjälp mig med Mario". Sen var det Jonathan som behövde hjälp med sitt Mario och sen gav jag upp och gjorde en kopp te och kröp ned i schäslongen.
Idag väntas kalas för brorsans Casper. Det är väl de planer vi har egentligen. Benjamin säger att han skall träna fotboll i morgon nu när han fått innefotbollsskor men det tror jag när jag ser det...
Ser mycket av mig själv i Benjamin...hmm...är det bra eller dåligt...allt från hans temperament och humörsvängningar till att han sitter och ritar mycket - Precis som jag när jag var liten. Jag älskade att rita.
För er som följer min vän Zickas blogg, så lägger jag upp de blogginlägg som hon lägger ut, tyvärr är hon ganska dålig för tillfället och det blir inte så mycket uppdateringar. Kämpa på vännen <3
Själv har jag mått super den sista tiden, känt mig stark och självsäker. Igår kväll helt oväntat gick luften dock ur mig... Skall dock försöka att ta nya tag i dag... Skall bara försöka skaka av mig yrseln först!
Jag önskar er en trevlig helg! Ta väl hand om varandra och lev i nuet!
Kram kram
lördag 20 oktober 2012
En mörk fredag
Fredagar brukar vara härliga... Så var inte gårdagen... Det var en av de mörkaste fredagar jag varit med om. Som de flesta vet så har en väninna blivit sjuk i cancer. Igår kom beskedet att den är obotlig, men att de skall behandla med cytostatika för att försöka hålla den i schack... Vi visste att det var cancer, vi trodde det var lymfom vilket har en hyfsat bra överlevnad med hjälp av behandling. Istället är det den värsta sorten av skivepitelcancer, med metastaser i flera organ.
Människan vi pratar om har stöttat mig i min skilsmässa, hon vet vad jag gått/går igenom, hon har varit med om det själv... Hon är en väldigt rak och öppen person men full av värme och stöttande ord. Hon har en trollunge, en son som åldersmässigt är mellan mina huliganer. Hon har en sambo som hon älskar. En ny utmaning genom ganska nytt arbete. En syster och mamma som står henne nära. Så sparkas benen undan på henne så här... livet är allt bra orättvist... Folk säger att det är en mening med allt... har svårt att se en mening med detta... Har också svårt att se en mening med att flera av mina anhöriga råkat ut för den jävla sjukdomen... En del finns kvar... en del har gått vidare... Men alla finns dem nära i mitt hjärta.
När jag fick veta att hennes sjukdom var obotlig tänkte jag: Gråt inte, gråt inte... sen sprutade det som fontäner ur mina ögon... så fortsatte det hela dagen... korta uppehåll och jag stirrade tomt på datorskärmen framför mig där jag satt och skrev om andra cancersjuka människor... Bisarrt...
Lyckades dock med kraft hålla tårarna kvar i ögonen under bussfärden hem och i affären... men när jag väl var innan för dörren här hemma var det dags för ögonen att svämma över igen...
M hade kört ned barnen till moster. Så när jag kom från jobbet körde jag hem, tömde bilen på vad som kändes en miljon saker, packade en väska och åkte ned till syster yster. Efter ett par drinkar och ytterligare ex antal tårar senare somnade alla helt utmattade vid 20-tiden... Jag var vaken någon timme till men sen slöt även jag ögonen för att ett par timmar senare öppna dem igen... tittade på mina små... pussade på dem... klappade på dem... somnade om... vaknade... somnade om... vaknade... Visst var det väl ändå bara en ond dröm!!! Kolla facebook...Nä...hennes blogginlägg fanns kvar och de innehöll fortfarande samma text. Dessutom låg hon också vaken... Efter några meningar till varandra lyckades jag slumra lite till men mycket mer sömn blev det inte.
Mina barn var uppe med Vasyl redan vid 05:30... kanske inte så konstigt att de somnade tidigt ikväll... Han fixade frukost till dem... kokade ägg... gjorde mackor... Jag försökte somna men varje gång jag var på väg in i dvala ropade någon av dem på mig...
Efter dusch och frukost satt jag och läste mer på Zickas blogg... snackade med syrran... barnen busade och vi gick på promenad med Benji med lekplatsbesök. Underbart väder... Solen sken och värmde till och med härligt! Så efter snack, lek och läxläsning tog vi oss på eftermiddagen hem. Efter lek med kompisar, middag, bad och tv-tittande somnade först Benjamin. Redan kl 19:20 kom han och sa att han vill sova... Nu sover de båda i min säng... Längtar efter att krypa ned mellan dem... Känna deras närhet och höra deras andetag...Mina älskade barn <3
Nu blir det en liten stund till i soffan med filten över mig innan jag gör dem sällskap!
Ta vara på varandra och ta inte varandra för givet <3
Människan vi pratar om har stöttat mig i min skilsmässa, hon vet vad jag gått/går igenom, hon har varit med om det själv... Hon är en väldigt rak och öppen person men full av värme och stöttande ord. Hon har en trollunge, en son som åldersmässigt är mellan mina huliganer. Hon har en sambo som hon älskar. En ny utmaning genom ganska nytt arbete. En syster och mamma som står henne nära. Så sparkas benen undan på henne så här... livet är allt bra orättvist... Folk säger att det är en mening med allt... har svårt att se en mening med detta... Har också svårt att se en mening med att flera av mina anhöriga råkat ut för den jävla sjukdomen... En del finns kvar... en del har gått vidare... Men alla finns dem nära i mitt hjärta.
När jag fick veta att hennes sjukdom var obotlig tänkte jag: Gråt inte, gråt inte... sen sprutade det som fontäner ur mina ögon... så fortsatte det hela dagen... korta uppehåll och jag stirrade tomt på datorskärmen framför mig där jag satt och skrev om andra cancersjuka människor... Bisarrt...
Lyckades dock med kraft hålla tårarna kvar i ögonen under bussfärden hem och i affären... men när jag väl var innan för dörren här hemma var det dags för ögonen att svämma över igen...
M hade kört ned barnen till moster. Så när jag kom från jobbet körde jag hem, tömde bilen på vad som kändes en miljon saker, packade en väska och åkte ned till syster yster. Efter ett par drinkar och ytterligare ex antal tårar senare somnade alla helt utmattade vid 20-tiden... Jag var vaken någon timme till men sen slöt även jag ögonen för att ett par timmar senare öppna dem igen... tittade på mina små... pussade på dem... klappade på dem... somnade om... vaknade... somnade om... vaknade... Visst var det väl ändå bara en ond dröm!!! Kolla facebook...Nä...hennes blogginlägg fanns kvar och de innehöll fortfarande samma text. Dessutom låg hon också vaken... Efter några meningar till varandra lyckades jag slumra lite till men mycket mer sömn blev det inte.
Mina barn var uppe med Vasyl redan vid 05:30... kanske inte så konstigt att de somnade tidigt ikväll... Han fixade frukost till dem... kokade ägg... gjorde mackor... Jag försökte somna men varje gång jag var på väg in i dvala ropade någon av dem på mig...
Efter dusch och frukost satt jag och läste mer på Zickas blogg... snackade med syrran... barnen busade och vi gick på promenad med Benji med lekplatsbesök. Underbart väder... Solen sken och värmde till och med härligt! Så efter snack, lek och läxläsning tog vi oss på eftermiddagen hem. Efter lek med kompisar, middag, bad och tv-tittande somnade först Benjamin. Redan kl 19:20 kom han och sa att han vill sova... Nu sover de båda i min säng... Längtar efter att krypa ned mellan dem... Känna deras närhet och höra deras andetag...Mina älskade barn <3
Nu blir det en liten stund till i soffan med filten över mig innan jag gör dem sällskap!
Ta vara på varandra och ta inte varandra för givet <3
onsdag 17 oktober 2012
Fuck cancer
Snacka om att man trots att man förbereder sig blir nedplockad brutalt på jorden för att någon man tycker om drabbats av den här förbannade jävla sjukdomen. Blir så arg och så ledsen.
I mitt arbete skriver och läser jag om skiten varenda dag... man träffar en del av patienterna och får ett ansikte... Men när någon man känner drabbas så är det som ett slag i magen...
Kom ikväll glad och nöjd hem efter ett roligt träningspass... skakade i hela kroppen, smaken i munnen var en blandning av blod och spya... dusch... värma på maten... slå sig ned i soffan och köra igång datorn... Blogguppdatering... Läser om din dag.. hur det kämpas... hur anhöriga ställer upp som hjältar i er för tillfälligt trasig vardag... Och mina tårar sprutar och sprutar och sprutar... Som om man lyft på ett lock...
Är så fascinerad av kraften du har i dig min vän... trots att din kropp motarbetar dig som den gör, trots allt elände så behåller du din underbara humor... Hur du i all röra trots allt kan få dina läsare att skratta i många av blogginläggen övergår mitt förstånd... Dina nära är dina hjältar men du min vän är MIN idol!
Följer din och dina anhörigas svåra resa och du... du vet vart jag finns <3
I mitt arbete skriver och läser jag om skiten varenda dag... man träffar en del av patienterna och får ett ansikte... Men när någon man känner drabbas så är det som ett slag i magen...
Kom ikväll glad och nöjd hem efter ett roligt träningspass... skakade i hela kroppen, smaken i munnen var en blandning av blod och spya... dusch... värma på maten... slå sig ned i soffan och köra igång datorn... Blogguppdatering... Läser om din dag.. hur det kämpas... hur anhöriga ställer upp som hjältar i er för tillfälligt trasig vardag... Och mina tårar sprutar och sprutar och sprutar... Som om man lyft på ett lock...
Är så fascinerad av kraften du har i dig min vän... trots att din kropp motarbetar dig som den gör, trots allt elände så behåller du din underbara humor... Hur du i all röra trots allt kan få dina läsare att skratta i många av blogginläggen övergår mitt förstånd... Dina nära är dina hjältar men du min vän är MIN idol!
Följer din och dina anhörigas svåra resa och du... du vet vart jag finns <3
Fuck cancer
lördag 13 oktober 2012
Petad i ögat
Lördag kväll... Här sitter jag i min soffa, i min lilla lägenhet, som jag planerar att få så fin. Har så många tankar om vad jag vill göra och såååå lite pengar att lägga ned på att förverkliga dem ;) Ja, ja... man kan inte få allt. Just nu är jag tacksam över precis allt jag har.
I veckan fick jag reda på att en väninna har förmodat lymfom... Snacka om käftsmäll... främst för henne men också för dem runt omkring. Snacka om att plockas ned på jorden och tänka till. Detta är en person som har stöttat mig i min separation och som själv har varit med om det och som trots allt elände stundtals har fått mig att både se klart och att skratta. Sååå...nu är det min tur att ge tillbaka, min tur att få ställa upp för henne :)
Jag har också blivit "petat i ögat" av en annan vän... Som inte nöjer sig med ett enkelt svar på sina frågor, nä djupt skall det vara... Skitjobbigt men skitnyttigt... Sluta fly,ta tag i tankar, analysera dem och förändra tankesättet... sluta drömma om något som aldrig kommer att ske... En dag kommer verkligheten ifatt en och min verklighet har delvis kommit ifatt mig den gågna veckan.
Det är dags att ta itu med saker och ting... Livet är för kort för att slarvas bort... Man måste prioritera... vad är viktigt... vad vill jag inte ångra den dagen livet rinner ifrån en... Vill ha äkta människor runt mig, människor som respekterar mig och finns där trots att jag inte är perfekt, trots att jag har häftigt humör, trots att jag har mina svackor då jag är ledsen och svär över att livet är orättvist. Ljug inte för mig, bara för att jag är naiv och tror gott om alla tills motsatsen är bevisad, utnyttja inte godheten och empatin som faktiskt finns inom mig bara för att du kan det. En dag kan du av någon anledning behöva mig, glöm inte det.
Jag har den gångna veckan tagit ett för mig stort steg... ett smärtsamt steg men tyvärr ett nödvändigt sådant :( Att tycka så otroligt mycket om en person, att man vill finnas där, lyfte upp när de är nere, få personen att skratta och le och må bra men att inte tillåtas göra det är...smärtsamt...att veta att man har verktygen men inte bli tagen på allvar det gör ont.
Men nu när jag vet att mitt hjärta och min kärlek inte räcker till så är det dags att jag börjar klättra ur min dröm och tar tag i livet... är så ofantligt tacksam för det jag har...Mina barn, min familj, mina vänner...
Tack för att ni finns <3
I veckan fick jag reda på att en väninna har förmodat lymfom... Snacka om käftsmäll... främst för henne men också för dem runt omkring. Snacka om att plockas ned på jorden och tänka till. Detta är en person som har stöttat mig i min separation och som själv har varit med om det och som trots allt elände stundtals har fått mig att både se klart och att skratta. Sååå...nu är det min tur att ge tillbaka, min tur att få ställa upp för henne :)
Jag har också blivit "petat i ögat" av en annan vän... Som inte nöjer sig med ett enkelt svar på sina frågor, nä djupt skall det vara... Skitjobbigt men skitnyttigt... Sluta fly,ta tag i tankar, analysera dem och förändra tankesättet... sluta drömma om något som aldrig kommer att ske... En dag kommer verkligheten ifatt en och min verklighet har delvis kommit ifatt mig den gågna veckan.
Det är dags att ta itu med saker och ting... Livet är för kort för att slarvas bort... Man måste prioritera... vad är viktigt... vad vill jag inte ångra den dagen livet rinner ifrån en... Vill ha äkta människor runt mig, människor som respekterar mig och finns där trots att jag inte är perfekt, trots att jag har häftigt humör, trots att jag har mina svackor då jag är ledsen och svär över att livet är orättvist. Ljug inte för mig, bara för att jag är naiv och tror gott om alla tills motsatsen är bevisad, utnyttja inte godheten och empatin som faktiskt finns inom mig bara för att du kan det. En dag kan du av någon anledning behöva mig, glöm inte det.
Jag har den gångna veckan tagit ett för mig stort steg... ett smärtsamt steg men tyvärr ett nödvändigt sådant :( Att tycka så otroligt mycket om en person, att man vill finnas där, lyfte upp när de är nere, få personen att skratta och le och må bra men att inte tillåtas göra det är...smärtsamt...att veta att man har verktygen men inte bli tagen på allvar det gör ont.
Men nu när jag vet att mitt hjärta och min kärlek inte räcker till så är det dags att jag börjar klättra ur min dröm och tar tag i livet... är så ofantligt tacksam för det jag har...Mina barn, min familj, mina vänner...
Tack för att ni finns <3
måndag 1 oktober 2012
Spinnande skor
Idag är det måndag...Spinning intervall 75 minuter som vanligt...Skillnade med dagens pass var att jag spinn... spann... hur börjar man det ordet nu då??? ... hur som helst, jag hade spinningskor på mig =) Vilket klick när man satte i dem och vilken kick när man trampade runt! Galen skillnad mot vanliga skor måste jag säga =) Fick ut så mycket mer av de där 75 minutrarna...jag var mer död än de andra gångerna jag varit där med andra ord...
8 minuter uppvärming...trampa, trampa...i takt till musiken...Sen var det dags för intervall, stående cykling i takt till musiken (helst) 3 minuter, en minuts vila, upp igen...5 gånger...Sen nästa intervall...2 minuters stående cykling...en minuts vila...5 gånger...Tredje intervallen...1 minuts stående cykling...1 minuts vila...5 gånger...Och sist men fan inte minst..rusherna...30 sekunders sittande spinning för glatta livet och 30 minuters vila...5 gånger... Sen... typ... död... nedcykling...Sen de underbara orden..."stoppa tramporna"...ahhh... härligt och de bästa orden..."Kliv av cyklarna"... Äntligen... fast... jag sitter fast med skorna... alla klickar smidigt loss sig och där sitter jag...kvar på cykeln...och för första gången in min korta spinninghistoria är jag sist av cykeln =) men loss kom jag i alla fall!
Med svetten rinnande hoppade jag leende upp på min egen cykel och cyklade hem och efter duschen kunde jag med gott samvete sjunka ned i soffan...
Trevlig måndagskväll allihopa!
8 minuter uppvärming...trampa, trampa...i takt till musiken...Sen var det dags för intervall, stående cykling i takt till musiken (helst) 3 minuter, en minuts vila, upp igen...5 gånger...Sen nästa intervall...2 minuters stående cykling...en minuts vila...5 gånger...Tredje intervallen...1 minuts stående cykling...1 minuts vila...5 gånger...Och sist men fan inte minst..rusherna...30 sekunders sittande spinning för glatta livet och 30 minuters vila...5 gånger... Sen... typ... död... nedcykling...Sen de underbara orden..."stoppa tramporna"...ahhh... härligt och de bästa orden..."Kliv av cyklarna"... Äntligen... fast... jag sitter fast med skorna... alla klickar smidigt loss sig och där sitter jag...kvar på cykeln...och för första gången in min korta spinninghistoria är jag sist av cykeln =) men loss kom jag i alla fall!
Med svetten rinnande hoppade jag leende upp på min egen cykel och cyklade hem och efter duschen kunde jag med gott samvete sjunka ned i soffan...
Trevlig måndagskväll allihopa!
måndag 6 augusti 2012
Herrgårdskyckling
Herrgårdskyckling (4 portioner)
Sätt ugnen på 225 grader. Lägg 4 kycklingfiléer i en ugnssäker from. Krydda med ½ tsk salt och 1 krm vitpeppar.
Blanda 2 dl creme fraiche med 50 g hackad rökt skinka, 2 msk hackad persilja, 1 tsk fransk senap och 2 dl riven ost.
Bred blandningen över kycklignen. Stek i mitten av ugnen i 20-25 minuter. Servera med klyftpotatis.
Tips & tricks: Strunta i att krydda filéerna och blanda peppar och salt med resten av "gojset". Dubbla (minst) alla "gojs"ingredienser!! Såsen är god och originalreceptet räcker aldrig!! Dijon senap (Grey poupon på glasburk) är godast.
Enkelt att göra och gott att äta!
Smaklig måltid!
Sätt ugnen på 225 grader. Lägg 4 kycklingfiléer i en ugnssäker from. Krydda med ½ tsk salt och 1 krm vitpeppar.
Blanda 2 dl creme fraiche med 50 g hackad rökt skinka, 2 msk hackad persilja, 1 tsk fransk senap och 2 dl riven ost.
Bred blandningen över kycklignen. Stek i mitten av ugnen i 20-25 minuter. Servera med klyftpotatis.
Tips & tricks: Strunta i att krydda filéerna och blanda peppar och salt med resten av "gojset". Dubbla (minst) alla "gojs"ingredienser!! Såsen är god och originalreceptet räcker aldrig!! Dijon senap (Grey poupon på glasburk) är godast.
Enkelt att göra och gott att äta!
Smaklig måltid!
söndag 20 maj 2012
Händelserik helg
Det har varit en händelserik helg. Långhelg dessutom. Härligt :)
Helgens stora händelser var ju naturigtvis Åse & Pers bröllop i fredags. Så vackra dem var <3 Och sötaste brudnäbben...deras egna lilla busiga Vilma <3
Dagen bjöd på en vacker stund i kyrkan innan vi for till Flädie Mat och vingård för god mat, dryck, mycket skratt, dans mm. Vid två på natten var jag hemma och då trött, nöjd och med skoskav haha.
Visst var det känslosamt i kyrkan...mycket tankar...mycket känslor...SÅ lycklig för Åse och Per samtidigt som man tänkte på att man för 9 år sedan stod där själv, i samma kyrka och lovade samma som dessa två gjorde denna dag. Jag är glad att jag fått vara med om att gifta mig, hela resan tid, bröllopsfest etc. Oddsen för att det kommer att hända igen är minimala :( Vem skulle vilja ha en trött och tråkig tvåbarnsmamma...som dessutom har hett temperament ;) Så ni förstår själva... Dessutom har den här resan fram till idag lärt mig att ett krossat hjärta gör förbannat ont och att jag ens skulle fundera på att utsätta mig för det igen...då måste han vara jävligt speciell...
Lördag förmiddag dök ex maken upp med våra prinsar...Gemensam lunch i form av MacD.
Sen var det lek med kompisar för grabbarna...bandy, fånga grodor, spela PS3 etc. Det slutade med att deras kompis sov över här. Så vid kl 21 var det tyst i Casa Carita... Jag lade mig dock alldeles för sent... igen... Har så här på äldre dar blivit kvällsmänniska ;)
Söndagen har varit underbar. Handlade hem i lugn och ro medans killarna lekte med kompisar. Sen kom bästaste Zicka och Malte på besök och det blev fika och en mysig pratstund <3
Sen hade Benjamin en "melt down" (igen). Han stank efter att ha fångat grodor... såg ut som han hade simmat MED grodorna...skitunge ;)
En promenad till föräldrarna med lek på en lekplats på väg dit... En öl och middag innan vi ett par timmar senare begav oss hem igen. Hämtade cyklarna hos pappa när Jonathan råkade ut för "melt down" och det hela slutade med att jag råkade ut för en "melt down"... Nu utrodde jag att barnen sov med nu kom Jonathan smygande med huvudvärk... suck... Lite Alvedon och sen i säng igen!
Hoppas ni alla haft en bra helg <3
Helgens stora händelser var ju naturigtvis Åse & Pers bröllop i fredags. Så vackra dem var <3 Och sötaste brudnäbben...deras egna lilla busiga Vilma <3
Dagen bjöd på en vacker stund i kyrkan innan vi for till Flädie Mat och vingård för god mat, dryck, mycket skratt, dans mm. Vid två på natten var jag hemma och då trött, nöjd och med skoskav haha.
Visst var det känslosamt i kyrkan...mycket tankar...mycket känslor...SÅ lycklig för Åse och Per samtidigt som man tänkte på att man för 9 år sedan stod där själv, i samma kyrka och lovade samma som dessa två gjorde denna dag. Jag är glad att jag fått vara med om att gifta mig, hela resan tid, bröllopsfest etc. Oddsen för att det kommer att hända igen är minimala :( Vem skulle vilja ha en trött och tråkig tvåbarnsmamma...som dessutom har hett temperament ;) Så ni förstår själva... Dessutom har den här resan fram till idag lärt mig att ett krossat hjärta gör förbannat ont och att jag ens skulle fundera på att utsätta mig för det igen...då måste han vara jävligt speciell...
Lördag förmiddag dök ex maken upp med våra prinsar...Gemensam lunch i form av MacD.
Sen var det lek med kompisar för grabbarna...bandy, fånga grodor, spela PS3 etc. Det slutade med att deras kompis sov över här. Så vid kl 21 var det tyst i Casa Carita... Jag lade mig dock alldeles för sent... igen... Har så här på äldre dar blivit kvällsmänniska ;)
Söndagen har varit underbar. Handlade hem i lugn och ro medans killarna lekte med kompisar. Sen kom bästaste Zicka och Malte på besök och det blev fika och en mysig pratstund <3
Sen hade Benjamin en "melt down" (igen). Han stank efter att ha fångat grodor... såg ut som han hade simmat MED grodorna...skitunge ;)
En promenad till föräldrarna med lek på en lekplats på väg dit... En öl och middag innan vi ett par timmar senare begav oss hem igen. Hämtade cyklarna hos pappa när Jonathan råkade ut för "melt down" och det hela slutade med att jag råkade ut för en "melt down"... Nu utrodde jag att barnen sov med nu kom Jonathan smygande med huvudvärk... suck... Lite Alvedon och sen i säng igen!
Hoppas ni alla haft en bra helg <3
tisdag 8 maj 2012
Heltid
Jösses vilken dag. Det har blivit så svårt att komma i säng i tid om kvällarna nu när jag bor kväll. Dessutom har lampan gått sönder i "mitt rum" så jag kan inte ligga där och sova, så då sitter jag längre vid tv:n istället. I morse när klockan ringde så kändes det som om det var mitt i nattten, men det var det inte för det var ljust ute klockan 05:30. Fick väcka barnen igen. Iväg med dem till dagis och skola innan jag hoppade på bussen till jobbet. Dagen gick i ett, har så galet mcket att göra och vi är alldeles för lite folk som skall få allt gjort. Det är tur att man har kollegor med glimten i ögat så vi trots allt kan skratta mellan varven.
Har sedan igår arbetat heltid...tänk att 1,5 timme kan kännas som 5 långa timmar sådär på eftermiddagen. Usch och fy för heltid, men jag har inget val. Känner hemskt att låta barnen ha så långa dagar och jag hinner ju knappt se dem på kvällarna :( Skall försöka få till det så jag jobbar längre de veckorna jag inte har dem och sen kan hämta dem något tidigare kanske den veckan de är hos mig.
Idag hämtade i alla fall mamma och pappa dem för mig, så hann pojkarna få lite mat i magen innan jag kom förbi och tog dem till simskolan. Sen var det hem och äta kvällsmat (pannkakor som mormor gjort), borsta tänderna och få pojkarna i säng. Steve tittade förbi med ett par presenter till barnen från England. T o m jag fick en liten present - Mitt engelska favoritchoklad. Har lagt det högst upp i kylen så har jag tur så hittar inte Benjamin det ;)
Jag har efter simningen fixat matsäck till Jonathan som skall på utflykt till en gård i morgon. Pannkakor, smörgås, banan, äpple, risifrutti , en kaka (en får de lov att ha med sig) och festis.
Nu sitter jag ned i soffan och tittar på 112 på tv - Får inte nog på jobbet haha.
Nu skall jag vila min värkande arm så den orkar arbeta imorgon, så jag säger godnatt till er <3
Har sedan igår arbetat heltid...tänk att 1,5 timme kan kännas som 5 långa timmar sådär på eftermiddagen. Usch och fy för heltid, men jag har inget val. Känner hemskt att låta barnen ha så långa dagar och jag hinner ju knappt se dem på kvällarna :( Skall försöka få till det så jag jobbar längre de veckorna jag inte har dem och sen kan hämta dem något tidigare kanske den veckan de är hos mig.
Idag hämtade i alla fall mamma och pappa dem för mig, så hann pojkarna få lite mat i magen innan jag kom förbi och tog dem till simskolan. Sen var det hem och äta kvällsmat (pannkakor som mormor gjort), borsta tänderna och få pojkarna i säng. Steve tittade förbi med ett par presenter till barnen från England. T o m jag fick en liten present - Mitt engelska favoritchoklad. Har lagt det högst upp i kylen så har jag tur så hittar inte Benjamin det ;)
Jag har efter simningen fixat matsäck till Jonathan som skall på utflykt till en gård i morgon. Pannkakor, smörgås, banan, äpple, risifrutti , en kaka (en får de lov att ha med sig) och festis.
Nu sitter jag ned i soffan och tittar på 112 på tv - Får inte nog på jobbet haha.
Nu skall jag vila min värkande arm så den orkar arbeta imorgon, så jag säger godnatt till er <3
onsdag 2 maj 2012
Papperen påskrivna och klara
Ja tisdagen den 1 maj 2012 blev dagen då våra skilsmässopapper skrevs under. Så nu är det nästan klart. 6 månaders betänketid och inskickande av papper igen - Så det blir vår julklapp i år - Att skilsmässan blir klar!
Det känns lite underligt - så definitivt på något sätt. Man gick ju in i äktenskapet med tron om att det skulle vara för evigt... Nu blev det inte så och jag vägrar att se det som ett misslyckande. Vi fick många bra år tillsammans och det största av allt - Vi fick två underbara pojkar <3
Till er som har någon ni älskar - Ta inte varandra för givet - Det är de små sakerna i livet som är viktiga <3
torsdag 26 april 2012
Lägenhetsägare i en vecka
När klockan närmade sig 21 sjönk jag äntligen ned i soffan med en kopp te...mmm...SÅ trött.
Efter att ha lämnat barnen på dagis/skola var det åter igen dags för det dagliga racet mot bussen genom Lomma. Jag kunde dock tagit det lugnt då bussen var sen...som vanligt... Varenda minut på min flex är värdefull :-/
Sen var det jobb, jobb, te, jobb, te, jobb, jobb, lunchmöte, jobb och kassan innan jag slutligen kunde bege mig mot Lomma. Hämta barnen och idag körde jag hem till lägenheten från dagis... Igår när jag hämtat Jonathan så körde vi ned till dagis för att hämta Benjamin. Vi hoppar in i bilen och när vi kommer till "Lidl-rondellen" skrattar jag och kör ett varv i rondellen...jag bor ju inte i huset längre...Tillbaka och in på min gata som ligger precis bredvid dagisets parkering...Snacka om att man är vanemänniska.
En sväng inom lägenheten, Jonathan spelade lite PS3 (Fifa 12) och Benjamin och jag spelade "Björnen sover" ett hederligt bordsspel.
Sen bar det av till Burlöv center för linsundersökning hos optikern och storhandling.
Vid 20:00 var vi hemma och då vet jag inte vem som var tröttast, jag eller Benjamin...har aldrig varit med om att han varit så envis (vet inte vem han har fått den sidan från)... Vägrade klä av sig och ta på sig pyjamas och är ju värsta blyklumpen när man försöker rubba honom och han inte sammarbetar. Nu sover de i alla fall och jag skall snart försöka göra det samma - Det lär inte bli svårt - Är helt slut!
Idag har jag förresten ägt min "stuga" i en hel vecka... Benjamin kallar av någon anledning lägenheten för stugan :)
Nej, nu orkar jag inte skriva mer och jag vet inte vad jag skall skriva heller.
Natti natti <3
Efter att ha lämnat barnen på dagis/skola var det åter igen dags för det dagliga racet mot bussen genom Lomma. Jag kunde dock tagit det lugnt då bussen var sen...som vanligt... Varenda minut på min flex är värdefull :-/
Sen var det jobb, jobb, te, jobb, te, jobb, jobb, lunchmöte, jobb och kassan innan jag slutligen kunde bege mig mot Lomma. Hämta barnen och idag körde jag hem till lägenheten från dagis... Igår när jag hämtat Jonathan så körde vi ned till dagis för att hämta Benjamin. Vi hoppar in i bilen och när vi kommer till "Lidl-rondellen" skrattar jag och kör ett varv i rondellen...jag bor ju inte i huset längre...Tillbaka och in på min gata som ligger precis bredvid dagisets parkering...Snacka om att man är vanemänniska.
En sväng inom lägenheten, Jonathan spelade lite PS3 (Fifa 12) och Benjamin och jag spelade "Björnen sover" ett hederligt bordsspel.
Sen bar det av till Burlöv center för linsundersökning hos optikern och storhandling.
Vid 20:00 var vi hemma och då vet jag inte vem som var tröttast, jag eller Benjamin...har aldrig varit med om att han varit så envis (vet inte vem han har fått den sidan från)... Vägrade klä av sig och ta på sig pyjamas och är ju värsta blyklumpen när man försöker rubba honom och han inte sammarbetar. Nu sover de i alla fall och jag skall snart försöka göra det samma - Det lär inte bli svårt - Är helt slut!
Idag har jag förresten ägt min "stuga" i en hel vecka... Benjamin kallar av någon anledning lägenheten för stugan :)
Nej, nu orkar jag inte skriva mer och jag vet inte vad jag skall skriva heller.
Natti natti <3
onsdag 25 april 2012
Separation
Idag är det onsdagen den 25 april 2012.
Det är nog inte många som missat förändringen hos familjen Junholt Mould.
I lördags satte vi oss i soffan i huset, jag Steve, Jonathan och Benjamin. Vi sa att vi hade något tråkigt att berätta men att allt skulle bli bra. Vi berättade att mamma och pappa inte ville bo tillsammans mer. Att mamma köpt en lägenhet i närheten och att det fanns en överraskning till dem i det nya hemmet. Jag såg inte Jonathans ansiktsuttryck men Steve sa att han såg helt chockad ut. Jag frågade Benjamin om han förstod, han sa nej och sen sa han att han ville till lägenheten. Vi frågade Jonathan om han också ville det och det ville han. Medan vi gjorde oss iordning gick Jonathan runt och sparkade på en ballong. När vi kom ut till bilen såg jag en ensam tår rinnar längs hans kind. Jag frågade om han var ledsen och då brast det för honom. Han grät så hjärtskärandes. Jonathan grät, jag grät, Steve grät och Benjamin tittade på oss som om han undrade vad vi sysslade med.
Vi körde över till lägenheten då vi hade tv etc med oss. Jag hade tidigare varit där och bäddat mm för att det skulle se lite "hemma" ut.
Benjamin klev in, öppnade garderoben i hallen, slängde in skor och jacka där, gick rakt in i sovrummet och sa: Det här är mitt rum, jag vill sova här i natt. Jag och Steve bara tittade på varandra. Sen fick de sin överraskning, ett playstation 3. Stor lycka hos två barn.
Lyckan hos Jonathan blev ännu större när han upptäckte att en klasskompis (också med separerade föräldrar) bor bara några meter bort. Även Benjamin har kompisar här på området vilket är perfekt. Dessutom är det cykelbana mellan lägenheten och huset så barnen kan ta sig mellan oss utan att korsa några vägar.
Sedan köpte vi hem kinamat. Christel och Vasyl kom förbi på en drink och lämnade en fin blomma.
Båda barnen somnade snabbt på kvällen och även vi vuxna var helt slut. Jonathan vaknade en gång på natten och jag kröp ned mellan mina fina killar.
Dagen efter körde vi till huset då jag inte hade mycket ätbart i lägenheten, jag anade inte att de skulle vilja sova där med en gång :) Så fort vi kom till huset sa Benjamin: När skall vi till stugan igen? Min lille sötnos. Så efter att barnen varit på varsitt barnkalas bar det åter igen av till lägenheten och jag hade x antal klädesplagg att plocka undan. Den natten blev den första natten för mig och barnen ensamna - Så som det kommer att vara fram över. Det gick bra och de var så duktiga på morgonen. Den kvällen tog Steve över dem och de sov hos pappa. Igår samt i natt sover de hos mig. De har fått bestämma lite själva så här i början men sen har vi tänkt att vi byter på fredagar. Men saknar vi dem allt för mycket så är vi överens om att "låna" barnen några timmar även de veckor vi inte har barnen.
Det är konstigt, den kommunikationen Steve och jag har idag har vi inte haft på många år. Det känns verkligen som att vi lyckas sätta barnens trygghet först och att vi gör det bästa VI kan av situationen.
Dagis och skola har vi daglig kontakt med och de håller ett extra öga på våra gossar vilket känns tryggt. Än har de inte märkt något men det är ju så tidigt än... Någon slags reaktion lär komma framöver och när den kommer är vi båda där och fångar dem. Det är Steve och jag som separerar från varandra och INTE från barnen och det är något vi pratar mycket med barnen om. Att även om vi inte bor tillsammans så är vi fortfarande deras mamma och pappa och vi älskar dem precis lika mycket som innan separationen.
Nu ligger de i sina sängar. I morse fick jag väcka Benjamin, det har bara hänt 2 gånger på 5 år... Visst han har Jonathan bredvid sig, men för att han skall sova en hel natt så måste han ju trots allt känna en viss trygghet. Jonathan är den svåra av de två...den tysta och tänkande...De får få tid och tid behöver vi alla fyra för att hitta en vardag, en trygghet och ett fungerande varannan-vecka-liv.
Visst är det tråkigt, hela situationen, det var inte så här det skulle bli...Men nu är det så här och jag är övertygad om att trots att vissa dagar känns skit så är vi överens om att det här är rätt beslut. Jag känner mig förbryllande trygg med att bo själv, att vara själv med barnen, sköta morgonrutiner med lämning etc.
Jag vill säga TACK till alla som stöttat mig genom den tuffa tid som varit och jag hoppas att ni vill glädjas med mig i framtiden när jag landat i mitt nya liv. Massor av kärlek till er <3
Puss & Kram
Carita
Det är nog inte många som missat förändringen hos familjen Junholt Mould.
I lördags satte vi oss i soffan i huset, jag Steve, Jonathan och Benjamin. Vi sa att vi hade något tråkigt att berätta men att allt skulle bli bra. Vi berättade att mamma och pappa inte ville bo tillsammans mer. Att mamma köpt en lägenhet i närheten och att det fanns en överraskning till dem i det nya hemmet. Jag såg inte Jonathans ansiktsuttryck men Steve sa att han såg helt chockad ut. Jag frågade Benjamin om han förstod, han sa nej och sen sa han att han ville till lägenheten. Vi frågade Jonathan om han också ville det och det ville han. Medan vi gjorde oss iordning gick Jonathan runt och sparkade på en ballong. När vi kom ut till bilen såg jag en ensam tår rinnar längs hans kind. Jag frågade om han var ledsen och då brast det för honom. Han grät så hjärtskärandes. Jonathan grät, jag grät, Steve grät och Benjamin tittade på oss som om han undrade vad vi sysslade med.
Vi körde över till lägenheten då vi hade tv etc med oss. Jag hade tidigare varit där och bäddat mm för att det skulle se lite "hemma" ut.
Benjamin klev in, öppnade garderoben i hallen, slängde in skor och jacka där, gick rakt in i sovrummet och sa: Det här är mitt rum, jag vill sova här i natt. Jag och Steve bara tittade på varandra. Sen fick de sin överraskning, ett playstation 3. Stor lycka hos två barn.
Lyckan hos Jonathan blev ännu större när han upptäckte att en klasskompis (också med separerade föräldrar) bor bara några meter bort. Även Benjamin har kompisar här på området vilket är perfekt. Dessutom är det cykelbana mellan lägenheten och huset så barnen kan ta sig mellan oss utan att korsa några vägar.
Sedan köpte vi hem kinamat. Christel och Vasyl kom förbi på en drink och lämnade en fin blomma.
Båda barnen somnade snabbt på kvällen och även vi vuxna var helt slut. Jonathan vaknade en gång på natten och jag kröp ned mellan mina fina killar.
Dagen efter körde vi till huset då jag inte hade mycket ätbart i lägenheten, jag anade inte att de skulle vilja sova där med en gång :) Så fort vi kom till huset sa Benjamin: När skall vi till stugan igen? Min lille sötnos. Så efter att barnen varit på varsitt barnkalas bar det åter igen av till lägenheten och jag hade x antal klädesplagg att plocka undan. Den natten blev den första natten för mig och barnen ensamna - Så som det kommer att vara fram över. Det gick bra och de var så duktiga på morgonen. Den kvällen tog Steve över dem och de sov hos pappa. Igår samt i natt sover de hos mig. De har fått bestämma lite själva så här i början men sen har vi tänkt att vi byter på fredagar. Men saknar vi dem allt för mycket så är vi överens om att "låna" barnen några timmar även de veckor vi inte har barnen.
Det är konstigt, den kommunikationen Steve och jag har idag har vi inte haft på många år. Det känns verkligen som att vi lyckas sätta barnens trygghet först och att vi gör det bästa VI kan av situationen.
Dagis och skola har vi daglig kontakt med och de håller ett extra öga på våra gossar vilket känns tryggt. Än har de inte märkt något men det är ju så tidigt än... Någon slags reaktion lär komma framöver och när den kommer är vi båda där och fångar dem. Det är Steve och jag som separerar från varandra och INTE från barnen och det är något vi pratar mycket med barnen om. Att även om vi inte bor tillsammans så är vi fortfarande deras mamma och pappa och vi älskar dem precis lika mycket som innan separationen.
Nu ligger de i sina sängar. I morse fick jag väcka Benjamin, det har bara hänt 2 gånger på 5 år... Visst han har Jonathan bredvid sig, men för att han skall sova en hel natt så måste han ju trots allt känna en viss trygghet. Jonathan är den svåra av de två...den tysta och tänkande...De får få tid och tid behöver vi alla fyra för att hitta en vardag, en trygghet och ett fungerande varannan-vecka-liv.
Visst är det tråkigt, hela situationen, det var inte så här det skulle bli...Men nu är det så här och jag är övertygad om att trots att vissa dagar känns skit så är vi överens om att det här är rätt beslut. Jag känner mig förbryllande trygg med att bo själv, att vara själv med barnen, sköta morgonrutiner med lämning etc.
Jag vill säga TACK till alla som stöttat mig genom den tuffa tid som varit och jag hoppas att ni vill glädjas med mig i framtiden när jag landat i mitt nya liv. Massor av kärlek till er <3
Puss & Kram
Carita
torsdag 1 mars 2012
Orientalisk köttgryta
Orientalisk köttgryta
Ingredienser 4 portioner:
Ca 600 g högrev
1 gul lök
1 kålrabbi
2 vitlöksklyftor
1 msk smör
2 tsk spiskummin
1 tsk koriander
1 tsk gurkmeja
6-7 dl vatten
2 msk koncentrerad kalvbuljong/fond
salt och peppar
4-5 dl jasminris
Gör så här:
Smaklig måltid!
Ingredienser 4 portioner:
Ca 600 g högrev
1 gul lök
1 kålrabbi
2 vitlöksklyftor
1 msk smör
2 tsk spiskummin
1 tsk koriander
1 tsk gurkmeja
6-7 dl vatten
2 msk koncentrerad kalvbuljong/fond
salt och peppar
4-5 dl jasminris
Gör så här:
- Hacka lök och vitlök.
Skär köttet i kuber 1,5 x 1,5 cm - Hetta upp en stekgryta och bryn köttet i smör.
- Tillsätt lök och vitlök och fräs vidare någon minut, rör om.
- Krydda med spiskummin, koriander och gurkmeja. Rör om och häll sedan på vatten och buljong. Koka upp och låt koka 20 minuter.
- Skala kålrabbi, skär den i bitar cirka 2 cm. Tillsätt kålrabbin när grytan kokat 25 minuter. Koka ytterligare cirka 15 minuter. (Kontrollera att köttet känns lagom mört. Om det inte är mört - fortsätt koka en stund till. Koktiden varierar mellan olika styckade köttbitar och storleken på själva grytbitarna).
- Koka ris enligt anvisning på förpackning.
- Smaka av grytan med salt och peppar.
Smaklig måltid!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)