I mitt arbete skriver och läser jag om skiten varenda dag... man träffar en del av patienterna och får ett ansikte... Men när någon man känner drabbas så är det som ett slag i magen...
Kom ikväll glad och nöjd hem efter ett roligt träningspass... skakade i hela kroppen, smaken i munnen var en blandning av blod och spya... dusch... värma på maten... slå sig ned i soffan och köra igång datorn... Blogguppdatering... Läser om din dag.. hur det kämpas... hur anhöriga ställer upp som hjältar i er för tillfälligt trasig vardag... Och mina tårar sprutar och sprutar och sprutar... Som om man lyft på ett lock...
Är så fascinerad av kraften du har i dig min vän... trots att din kropp motarbetar dig som den gör, trots allt elände så behåller du din underbara humor... Hur du i all röra trots allt kan få dina läsare att skratta i många av blogginläggen övergår mitt förstånd... Dina nära är dina hjältar men du min vän är MIN idol!
Följer din och dina anhörigas svåra resa och du... du vet vart jag finns <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar