Fredagar brukar vara härliga... Så var inte gårdagen... Det var en av de mörkaste fredagar jag varit med om. Som de flesta vet så har en väninna blivit sjuk i cancer. Igår kom beskedet att den är obotlig, men att de skall behandla med cytostatika för att försöka hålla den i schack... Vi visste att det var cancer, vi trodde det var lymfom vilket har en hyfsat bra överlevnad med hjälp av behandling. Istället är det den värsta sorten av skivepitelcancer, med metastaser i flera organ.
Människan vi pratar om har stöttat mig i min skilsmässa, hon vet vad jag gått/går igenom, hon har varit med om det själv... Hon är en väldigt rak och öppen person men full av värme och stöttande ord. Hon har en trollunge, en son som åldersmässigt är mellan mina huliganer. Hon har en sambo som hon älskar. En ny utmaning genom ganska nytt arbete. En syster och mamma som står henne nära. Så sparkas benen undan på henne så här... livet är allt bra orättvist... Folk säger att det är en mening med allt... har svårt att se en mening med detta... Har också svårt att se en mening med att flera av mina anhöriga råkat ut för den jävla sjukdomen... En del finns kvar... en del har gått vidare... Men alla finns dem nära i mitt hjärta.
När jag fick veta att hennes sjukdom var obotlig tänkte jag: Gråt inte, gråt inte... sen sprutade det som fontäner ur mina ögon... så fortsatte det hela dagen... korta uppehåll och jag stirrade tomt på datorskärmen framför mig där jag satt och skrev om andra cancersjuka människor... Bisarrt...
Lyckades dock med kraft hålla tårarna kvar i ögonen under bussfärden hem och i affären... men när jag väl var innan för dörren här hemma var det dags för ögonen att svämma över igen...
M hade kört ned barnen till moster. Så när jag kom från jobbet körde jag hem, tömde bilen på vad som kändes en miljon saker, packade en väska och åkte ned till syster yster. Efter ett par drinkar och ytterligare ex antal tårar senare somnade alla helt utmattade vid 20-tiden... Jag var vaken någon timme till men sen slöt även jag ögonen för att ett par timmar senare öppna dem igen... tittade på mina små... pussade på dem... klappade på dem... somnade om... vaknade... somnade om... vaknade... Visst var det väl ändå bara en ond dröm!!! Kolla facebook...Nä...hennes blogginlägg fanns kvar och de innehöll fortfarande samma text. Dessutom låg hon också vaken... Efter några meningar till varandra lyckades jag slumra lite till men mycket mer sömn blev det inte.
Mina barn var uppe med Vasyl redan vid 05:30... kanske inte så konstigt att de somnade tidigt ikväll... Han fixade frukost till dem... kokade ägg... gjorde mackor... Jag försökte somna men varje gång jag var på väg in i dvala ropade någon av dem på mig...
Efter dusch och frukost satt jag och läste mer på Zickas blogg... snackade med syrran... barnen busade och vi gick på promenad med Benji med lekplatsbesök. Underbart väder... Solen sken och värmde till och med härligt! Så efter snack, lek och läxläsning tog vi oss på eftermiddagen hem. Efter lek med kompisar, middag, bad och tv-tittande somnade först Benjamin. Redan kl 19:20 kom han och sa att han vill sova... Nu sover de båda i min säng... Längtar efter att krypa ned mellan dem... Känna deras närhet och höra deras andetag...Mina älskade barn <3
Nu blir det en liten stund till i soffan med filten över mig innan jag gör dem sällskap!
Ta vara på varandra och ta inte varandra för givet <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar