Petad i ögat

Lördag kväll... Här sitter jag i min soffa, i min lilla lägenhet, som jag planerar att få så fin. Har så många tankar om vad jag vill göra och såååå lite pengar att lägga ned på att förverkliga dem ;) Ja, ja... man kan inte få allt. Just nu är jag tacksam över precis allt jag har.

I veckan fick jag reda på att en väninna har förmodat lymfom... Snacka om käftsmäll... främst för henne men också för dem runt omkring. Snacka om att plockas ned på jorden och tänka till. Detta är en person som har stöttat mig i min separation och som själv har varit med om det och som trots allt elände stundtals har fått mig att både se klart och att skratta. Sååå...nu är det min tur att ge tillbaka, min tur att få ställa upp för henne :)

Jag har också blivit "petat i ögat" av en annan vän... Som inte nöjer sig med ett enkelt svar på sina frågor, nä djupt skall det vara... Skitjobbigt men skitnyttigt... Sluta fly,ta tag i tankar, analysera dem  och förändra tankesättet... sluta drömma om något som aldrig kommer att ske... En dag kommer verkligheten ifatt en och min verklighet har delvis kommit ifatt mig den gågna veckan.

Det är dags att ta itu med saker och ting... Livet är för kort för att slarvas bort... Man måste prioritera... vad är viktigt... vad vill jag inte ångra den dagen livet rinner ifrån en... Vill ha äkta människor runt mig, människor som respekterar mig och finns där trots att jag inte är perfekt, trots att jag har häftigt humör, trots att jag har mina svackor då jag är ledsen och svär över att livet är orättvist. Ljug inte för mig, bara för att jag är naiv och tror gott om alla tills motsatsen är bevisad, utnyttja inte godheten och empatin som faktiskt finns inom mig bara för att du kan det. En dag kan du av någon anledning behöva mig, glöm inte det.

Jag har den gångna veckan tagit ett för mig stort steg... ett smärtsamt steg men tyvärr ett nödvändigt sådant :( Att tycka så otroligt mycket om en person, att man vill finnas där, lyfte upp när de är nere, få personen att skratta och le och må bra men att inte tillåtas göra det är...smärtsamt...att veta att man har verktygen men inte bli tagen på allvar det gör ont.

Men nu när jag vet att mitt hjärta och min kärlek inte räcker till så är det dags att jag börjar klättra ur min dröm och tar tag i livet... är så ofantligt tacksam för det jag har...Mina barn, min familj, mina vänner...

Tack för att ni finns <3