Vem är jag?

Har haft en underbar helg med barnen, mycket bättre än vad jag hade hoppats på (säger en äkta "svenssonmamma" där båda är hemma med barnen varje kväll samt varje helg). Men idag fick vi platt fall...dock inte beroende på barnen utan beroende på mig och andra anhöriga...När har jag rätt att säga ifrån? Hur mycket skall jag ta emot? Mina barn? Får man säga, nu räcker det? För att sedan ta emot deras hjälp - striderna inom mig är starka - Det dåliga samvetet lika så - Vem är jag till att förstöra, vem är jag att göra andra människor ledsna, vem f-n är jag...Varför vågar ingen annan bita ifrån? När jag gör det blir jag skurken med det dåliga samvetet! Nu vet jag varför "I am better of on my own". Leave me alone and you are better of!