Måndag morgon och jag försov mig, som vanligt de senaste veckorna!
Kom i alla fall iväg till jobbet och även hem. Hämtade hem mina små, Benjamin sprang direkt in till prickige Vilmer för lek och bus medans Jonathan stannade hemma hos mig och vi gosade i soffan.
Sen såg jag några rader på facebook...och ringde direkt till personen som skrivit inlägget...Cancer...ordet ekar än...det jävla ordet, den jävla sjukdomen - Åt helvete med den! Vad gör jag nu, känner mig helt jävla handlingsförlamad, skitförbannad och ledsen på samma gång. Luften har bara gått ur mig och jag har en stor klump i halsen...Stor...Känns som om jag behöver kräkas. Ilskan går ut över två bråkande barn och det dåliga samvetet träffar mig själv med full kraft, det är ju inte deras fel. Jag är ju bara så jävla rädd!
Skulle dansat afro dans men både kropp och hjärna har bara lagt av...så får jag ångest för det att jag borde och normalt vill träna afro, men hjärnan bara dunkar och tårarna rinner. Jonathan frågade varför jag är ledsen, men allt jag fick fram var att det varken var hans eller Benjamins fel att jag var det.
Hur kan en läkare skicka hem ett brev till patienten med att det inte fanns någonting i förändringen samtidigt som läkaren har fått besked om att de skickat för litet prov...Vilken jävla mupp!
Nu skall jag försöka få rätt på tankarna och komma fram till hur jag på bästa sätt kan hjälpa till!
<3<3<3Jag älskar dig <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar