Bröderna bus

Bröderna bus
Skattkammarön hösten 2010

lördag 10 november 2012

Bergodalbana

Sovit dåligt i natt. Haft en massa tankar. En del tyngre än andra men vissa dagar/nätter är det som om alla tankar och känslor bubblar upp samtidigt.

Allt som varit och hänt... Bergodalbanan jag åkt på det senaste året, eller rättare sagt mer än ett år. En fysisk och känslomässig bergodalbana... Minus x antal kilo vilket känns helt fantastiskt, inte bara för självförtroende men även hälsomässigt. Jag är inte i mål än, men tar det i långsamt tempo för hållbar effekt. Vill heller inte ge upp allt gott i livet för att få minus på vågen. Vi lever här och nu. Lika bra att unna sig lite njutning i form av god mat och dryck med jämna mellanrum medans man kan! Den känslomässiga turen har definitivt varit den tuffa av de två. Sorgen och smärtan efter att barnen fått en splittrad familj, att få dela sig mellan mamma och pappa vs att de har två "lyckligare" föräldrar. Sorgen över att inte få träffa sina barn varje dag vs att egotiden gör mig till en bättre mamma.
Känslan av att förlora kärleken, vinna den med någon annan, förlora den igen...psykiskt krävande och fruktansvärt fruktansvärt smärtsamt. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Vad jag söker och vill ha. Vad jag har rätt att kräva av en partner, vilket bland annat är respekt, ärlighet, ömhet, fysisk närvaro...ren kärlek... Jag har så mycket att ge. Tyvärr blir man väldigt försiktig efter att ha blivit rejält bränd :-( Det gör oerhöt ont att inse att en man som man känt så mycket för att det gör ont, som man gjort vad som helst för, som man fått fjärilar i magen bara man ser hans namn, hör hans röst...att han inte kände detsamma utan bara lekte. Det tar tid att resa sig igen och när man väl står upp så är man väldigt, väldigt rädd för att blotta sitt hjärta igen.

MEN...sen får man nyheten om en sjuk vän och allt annat känns som petitesser...Har ju redan gått igenom den jävla sjukdomen med diverse anhörig. Att en vän i min egen ålder sen åker på det... är skrämmande... i mitt arbete skriver jag om sjukdomen... anhöriga lider av det... vänner genomliver det... Jag avskyr den jävla diagnosen. Jag har dock av alla tråkiga nyheter stannat upp... tänkt efter... försöker att varje dag vara tacksam över det jag har... Mina barn, mina fina underbara ungar... Som jag älskar mer än något annat... Min hälsa... Jag har ett arbeta med härliga kollegor... Syskon och föräldrar som jag älskar (även om det inte alltid kan verka så)...Härliga syskonbarn... Några nära vänner... Många bekanta... Jag har det inte så illa egentligen... Det enda jag saknar är egentligen en man att älska och som låter sig älskas av mig. Jag har så mycket att ge men vill också få tillbaka.

Nu skall jag dricka upp mitt te och titta färdigt på filmen som visas så här på dagtid på tv ;) Sen skall jag ta en dusch och en sup hostmedicin ;)

Trevlig lördag på er och tänk på att vara rädda om varandra och tala om för dem du tycker om att du tycker om dem, så att de vet...

måndag 5 november 2012

Kan man kalla sig sjuk?

Idag har jag varit hemma från jobbet för att JAG är "sjuk". Men kan man egentligen kalla sig sjuk när man har ont i halsen? När man har huvudvärk? När rösten låter som en kvinnlig Barry White?

Jag är inte riktigt kry låter bättre. Har folk kring mig som är just sjuka... därför låter det bara patetiskt att ligga på soffan och pipa om att jag är sjuk. Nix... jag är lite okry och hängig... det går över... så småningom... men det får gärna gå över snart, typ...

Barnen sussar gott... Benjamin lite snuvig... Jonathan med "bruten armbåge" som han sa. Han slog i armbågen och det gör ju förbannat ont. Benjamin har klämt fingret i en innedörr på förskolan och någon incidentrapport har skrivits... men efter kylbehandling lade sig det onda och han verkar inte direkt besvärad av sitt lite blåa finger.

Så här är vi då... en vanlig måndag kväll... Benjamin med blå nagel/finger... Jonahan med "bruten armbåge" och jag lite okry ;-)

Nu sjunker jag tillbaka ned i soffan igen.
Sov gott vänner och var rädda om varandra
<3

söndag 4 november 2012

Det luktar pepparkaka...

Det luktar pepparkaka ropade Jonathan om dagens husmorsrecept...

Först blev det en snaps på färsk riven ingefära, färskpressad citron och några droppar vatten. Sen blev det te gjort på färsk ingefära, kanel, honung och en skvätt citron - Det var det sistnämda som då luktade pepparkaka ;) Det var en riktigt god kopp te faktiskt och kan rekommenderas. Om ingefära är bra mot förkylning och halsont får vi se...

Dagen har bestått av fusk i ps3... Starwars III på ps3 för barnen, utelek, lunch... Jag lyckades få tvättat lakanen på förmiddagen och vi har nu alla tre renbäddade sängar - Härligt :)

Eftermiddagen bestod av fotboll för lillaman och han tyckte att det var jätteroligt :) En snygg räddning i rena Ravellistilen gjorde han också ;) Min lille mini Messi :)

Nu är middagen avklarad och undanplockad och det skall förberedas inför morgondagen, tänder skall borstas och barn skall lägga sig - På begäran blir det några rader ur Dr Proctors Pruttpulverbok...

Photo: Mini Messi

Mini Messi :)))

fredag 2 november 2012

The kidz are back

Fick stora kramar av de små igår när jag hämtade dem. Mina fina huliganer :)

Det var full rulle hela kvällen. Vi hade med Jonathans klasskamrat (vår granne) hem också. Det var lego, tv-spel, rita, mat, glass. Fredagsmys med andra ord ;)

I morse blev jag väckt av Benjamin, först 05:30 "titta på tv, titta på tv". Startade tv:n och gick sen och lade mig igen. Strax efter 06:00 kom han farande igen "hjälp mig med Mario".  Sen var det Jonathan som behövde hjälp med sitt Mario och sen gav jag upp och gjorde en kopp te och kröp ned i schäslongen.

Idag väntas kalas för brorsans Casper. Det är väl de planer vi har egentligen. Benjamin säger att han skall träna fotboll i morgon nu när han fått innefotbollsskor men det tror jag när jag ser det...

Ser mycket av mig själv i Benjamin...hmm...är det bra eller dåligt...allt från hans temperament och humörsvängningar till att han sitter och ritar mycket - Precis som jag när jag var liten. Jag älskade att rita.

För er som följer min vän Zickas blogg, så lägger jag upp de blogginlägg som hon lägger ut, tyvärr är hon ganska dålig för tillfället och det blir inte så mycket uppdateringar. Kämpa på vännen <3

Själv har jag mått super den sista tiden, känt mig stark och självsäker. Igår kväll helt oväntat gick luften dock ur mig... Skall dock försöka att ta nya tag i dag... Skall bara försöka skaka av mig yrseln först!

Jag önskar er en trevlig helg! Ta väl hand om varandra och lev i nuet!
Kram kram