Idag har varit en tuff dag psykist. Älskade syster yster skulle opereras vid lunchtid, men då vi satt och snackade på sängkanten vid ett tiden trillade en läkare in och berättade vad han skulle hitta på men att han hade en annan operation först. så vid halv tre rullades hon över till operation - Bara satt och skakade av oro hela eftermiddagen! Var nere och handlade lite påskpresenter på jättekul till alla tre barnen och rusade svettig i värmen sen upp till lasarettet igen för att hälsa på henne. Men då hade hon precis kommit in till uppvaket. Pratade med sköterskan där, som för övrigt var jättegullig, som hade hand om Christel och hon sa att hon var vaken och att spinalbedövningen höll på att släppa. Hon hälsade Christel i alla fall. Lulla ned på stan. In på stäket och tog en päroncider i väntan på kollegor för att avtacka bästaste dr Prytz som tråkigt nog skall gå i pension. Inte bara är hon en av landets bästa gasteroenterologer hon är även MIN doktor...snyft... Älskade syster ringde när jag satt där och sa att hon var vaken, hungrig och vill hem. Jag sa att hon borde få något att äta då hon inte fått äta sedan igår och sen att hon fick nog stanna kvar och då blev hon inte glad... När hon skulle få epiduralen minns hon bara att det gjorde fruktansvärt ont och att tårarna rann...sen hörde hon någon som sa att det var färdigt - Då trodde hon att det var operationen men det var "bara" epiduralen...De hade stuckit fel och stuckit rätt in i skelettet! Nu är det åter väntan...
Sitter hemma med en kopp te och skall snart krypa ned i sängen - Jag är psykiskt helt färdig!
Älskade syster - Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar